Bell AH-1 Cobra
Numera är Bell AH-1 Cobra ett ämne som har fått stor relevans i samhället. Från sitt ursprung till nutid har Bell AH-1 Cobra haft en betydande inverkan på människors liv. Oavsett om det är på ett personligt, socialt, politiskt eller ekonomiskt plan har Bell AH-1 Cobra genererat debatter, kontroverser och förändringar inom olika områden. Genom historien har Bell AH-1 Cobra varit föremål för studier, reflektion och analys av experter och akademiker. I den här artikeln kommer vi att utforska betydelsen av Bell AH-1 Cobra och dess inflytande på samhället idag, såväl som dess möjliga konsekvenser för framtiden.
 |
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2017-07) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
 En AH-1W Super Cobra från marinkårens 269. helikopterdivision | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Roll | Attackhelikopter |
| Besättning | 2 |
| Antal tillverkade | 1 134 |
| Dimensioner | |
| Längd | 16,2 meter |
| Flygkroppslängd | 13,6 meter |
| Höjd | 4,15 meter |
| Rotordiameter | 13,4 meter |
| Vikter | |
| Tom | 2755 kg |
| Maximal startvikt | 4300 kg |
| Prestanda | |
| Motor(er) | Avco Lycoming T53-13 (AH-1G) 1 × Pratt & Whitney PT6T Twinpack (AH-1J) 2 × General Electric T700 (AH-1W) |
| Effekt | 1400 hk (AH-1G) 1800 hk (AH-1J) 3250 hk (AH-1W) |
| Maximal hastighet | 275 km/h (AH-1G) 330 km/h (AH-1J) |
| Maximal altitud | 3600 meter |
| Stigförmåga | 6,25 m/s |
| Beväpning | |
| Kanoner / kulsprutor | 2 × M134 eller Mk 19 (AH-1G) 1 × M197 20 mm gatlingkanon (AH-1J) |
| Robotar | 8 × BGM-71 TOW eller AGM-114 Hellfire 4 × FIM-92 Stinger 2 × AIM-9 Sidewinder |
| Raketer | Hydra 70 |
| Första flygning | 7 september 1965 |
AH-1 Cobra (kommersiell beteckning Bell 209) är en attackhelikopter utvecklad av Bell Helicopter Textron ursprungligen för USA:s armé baserad på erfarenheter från Vietnamkriget.
Utveckling
Under Vietnamkriget användes helikoptrar för första gången i strid i större skala. 101:a luftburna divisionen och 1:a kavalleridivisionen använde helikoptrar av typen UH-1 Iroquois, inte bara för luftlandsättningar utan även för attackuppdrag. För att understödja marktrupperna utrustades vissa Iroquois-helikoptrar som ”Gunships” tungt beväpnade med kulsprutor och raketer. Eldkraften kom väl till pass, men det framgick snart att Iroquois-helikoptern var för långsam för den uppgiften och att helikoptern OH-6 Cayuse var för liten för att kunna bära tillräckligt med eldkraft.
Bell började utveckla en variant av Iroquois med två förare i rad ("tandem"). Flygkroppen gjordes smalare och lättare vilket minskade luftmotståndet och möjliggjorde möjligheten att bära med sig tyngre vapen. Armén var dock till att börja med inte intresserad av den nya helikoptertypen, utan föredrog att satsa på den nya helikoptertypen AH-56 Cheyenne från tillverkaren Lockheed. Cheyenne-helikoptern drabbades dock av flera tekniska problem, förseningar och fördyringar vilket gjorde att projektet sköts fram 1969 och slutligen lades ned 1972. För att fylla rollen som eldunderstöd till de luftburna enheterna i Vietnam lade därför USA:s armé ut en offertförfrågan på en enklare och billigare attackhelikopter som kunde börja levereras snabbt. Kontraktet gick till Bell i konkurrens med bland andra konkurrenterna Boeing, Sikorsky och Kaman.
Helikoptern fick beteckningen AH-1 (attack helicopter), men för att undvika förväxling med Iroquois-helikoptrarna som hade beteckningen UH-1 (utility helicopter) fick de olika versionsbeteckningar. Den första Cobra-helikoptern fick därför beteckningen AH-1G.
Även USA:s marinkår var intresserade av en attackhelikopter, men eftersom de ofta opererade från fartyg och därmed flög mycket över vatten krävde de en helikopter med två motorer för ökad driftsäkerhet. För att få plats med två motorer tog man hjälp av Pratt & Whitney som byggde ihop två stycken PT6-gasturbiner med en växellåda till ett kompakt paket kallat PT6T Twinpack på totalt 1800 hästkrafter. De tvåmotoriga versionerna betecknas Super Cobra.
Varianter
Observera att den kronologiska ordningen inte följer alfabetet.
- AH-1G Första modellen producerad för USA:s armé.
- AH-1Q AH-1G med M65 teleskopsikte för att kunna avfyra BGM-71 TOW.
- AH-1S AH-1Q med starkare motor på 1800 hästkrafter.
- AH-1P AH-1S med ny rotor i kompositmaterial och ny cockpit med anti-reflexbehandlade glaspaneler.
- AH-1E AH-1P med nytt kanontorn under nosen med en 20 mm M197 gatlingkanon och ett förbättrat sikte för 70 mm raketerna.
- AH-1F AH-1E med laseravståndsmätare och IR-störsändare ovanför motorutblåset.
- AH-1J Första tvåmotoriga modellen producerad för USA:s marinkår med samma kanontorn som AH-1E, men i övrigt lik AH-1G.
- AH-1T AH-1J med förlängd stjärtbom och ny växellåda för att kunna bära mer last, samt samma teleskopsikte som AH-1Q.
- AH-1W AH-1T med nya starkare motorer, FLIR och möjlighet att skjuta AGM-114 Hellfire.
- AH-1Z AH-1W med en modernare rotor (samma som Bell 412), facklor och ny avionik, bland annat hjälmsiktet Top Owl.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Bell AH-1 Cobra.
Källor
- Gunston, Bill; Spick, Mike (1986) (på engelska). Modern Fighting Helicopters. London: Salamander Books Ltd. sid. 104–105. Libris 6148004. ISBN 0-86101-232-1
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bell AH-1 Cobra, tidigare version.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bell AH-1 SuperCobra, tidigare version.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bell AH-1Z Viper, tidigare version.
| |||||||||||||||||