Numera är Banansläktet ett ämne som väcker stort intresse och debatt i dagens samhälle. Fler och fler människor är intresserade av att lära sig mer om Banansläktet och dess inverkan på olika områden i det dagliga livet. Från personliga aspekter till sociala frågor har Banansläktet blivit ett relevant ämne som förtjänar att utforskas och analyseras noggrant. Under hela denna artikel kommer vi att undersöka olika perspektiv och tillvägagångssätt relaterade till Banansläktet, med syftet att ge en kritisk och berikande vision om detta för närvarande mycket diskuterade ämne.
Banansläktet | |
![]() Musa textilis, som ger manillafiber. | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fanerogamer Magnoliophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Enhjärtbladiga blomväxter Liliopsida |
Ordning | Ingefärsordningen Zingiberales |
Familj | Bananväxter Musaceae |
Släkte | Banansläktet Musa |
Vetenskapligt namn | |
§ Musa | |
Auktor | Linné |
Synonymer | |
|
Banansläktet[1] eller bananer[2] (Musa) är ett släkte av enhjärtbladiga växter som ingår i familjen bananväxter.[3][2]
Banansläktet beskrevs första gången av botanikern Georg Eberhard Rumphius, men erkändes formellt i Linnés Species Plantarum 1753. När Linné skrev detta verk kände han bara till en sorts bananer som fanns i ett växthus i Nederländerna. Linné kallade dessa Musa paradisiaca, vilka länge ansågs utgöra en naturlig art. Den visade sig senare vara en hybrid. Detta misstag ledde till att banansläktets taxonomi inte blev helt klarlagd förrän på 1950-talet. Numera är den korrekta benämningen på denna "holländska" banan, Musa Kokbanan-Gruppen som har trivialnamnet kokbanan.
På liknande sätt som med kokbanan är många bananer framodlade hybrider eller varieteter och därmed inte egna arter. Exempelvis är de bananer som vanligtvis förekommer i butiker i västvärlden inte en art utan förs till Musa Dessertbanan-Gruppen som har trivialnamnet banan. Inom den gruppen finns det sorter som exempelvis Röd banan (Musa 'Red') och äppelbanan (Musa 'Silk'). En annan grupp är kanariebanan (Musa 'Dwarf Cavendish') som utvecklats ur ädelbananen (M. acuminata). På grund av dessa komplexa förhållanden erkänner olika auktoriteter olika antal arter inom släktet.
De flesta bananer som används som livsmedel tillagas som grönsaker, det vill säga de måste kokas innan de kan ätas. Några arter ger textilfibrer, bland annat manilahampa och andra används som prydnadsväxter.
Arter inom släktet enligt ITIS (i bokstavsordning efter artepitet):[3]