I dagens värld har Backsilja blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett stort antal människor runt om i världen. Med vetenskapens och teknikens framsteg har Backsilja positionerat sig som ett centralt ämne inom olika kunskapsområden och genererat debatter, forskning och nya upptäckter som har påverkat samhället avsevärt. Från sitt ursprung till nutid har Backsilja markerat ett före och efter på olika områden, och genererat stora förändringar och transformationer som har haft en inverkan på hur vi förstår världen. I den här artikeln kommer vi att i detalj undersöka effekten och betydelsen av Backsilja, analysera dess inflytande på olika sfärer av det dagliga livet och de möjliga konsekvenser det har för framtiden.
Backsilja | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Araliaordningen Apiales |
Familj | Flockblommiga växter Apiaceae |
Släkte | Siljor Peucedanum |
Art | Backsilja P. oreoselinum |
Vetenskapligt namn | |
§ Peucedanum oreoselinum | |
Auktor | (Linné) Moench |
Synonymer | |
Homotypiska synonymer: Angelica oreoselinum (L.) M.Hiroe Athamanta oreoselinum L. Cervaria oreoselinum (L.) Gaudin Selinum oreoselinum (L.) Crantz Heterotypiska synonymer: Athamanta diffusa Gilib. Athamanta divaricata Gilib. Athamanta divaricifolia Stokes Oreoselinum legitimum M.Bieb. Oreoselinum majus Garsault Oreoselinum nigrum Delarbre Oreoselis divaricata Raf. Peucedanum bourgaei Lange Peucedanum orbiculare Dulac Peucedanum oreoselinum var. angulatum DC. Peucedanum oreoselinum subsp. bourgaei (Lange) M.Laínz Peucedanum oreoselinum var. bourgaei Lange Peucedanum oreoselinum var. pubescens Merino |
Backsilja (Peucedanum oreoselinum) är en flerårig ört i släktet siljor (Peucedanum) och familjen flockblommiga växter.[1]
Backsiljan är 3–7 decimeter hög, ibland upp till en meter, och blommar med vita blommor från juli till augusti.
Arten förekommer i så gott som hela Europa utom Benelux, Brittiska öarna, Norge och Finland.[1] I Sverige växer den på grusiga betesmarker i Skåne och på Öland.[2]
|