Ämnet Axel Slangus är en fråga som har skapat stort intresse och debatt på senare tid. Med teknikens framsteg och förändringar i samhället har Axel Slangus blivit en avgörande aspekt som påverkar olika områden i våra liv. På ett personligt, professionellt, socialt och politiskt plan är betydelsen av Axel Slangus obestridlig. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Axel Slangus, och analysera dess inverkan och relevans i olika sammanhang. Från dess ursprung till dess utveckling, genom dess implikationer och möjliga konsekvenser, lämnar detta ämne ingen oberörd. Dessutom kommer vi att försöka belysa de möjliga lösningar eller tillvägagångssätt som kan antas mot Axel Slangus, i syfte att erbjuda en global och komplett vision av denna fråga som är så aktuell idag.
Axel Slangus | |
![]() Axel Slangus | |
Född | Axel Slangus 23 september 1890 Pyttis, Finland ![]() |
---|---|
Död | 13 september 1965 (74 år) Helsingfors, Finland ![]() |
Betydande roller | |
Väinö i Sången om den eldröda blomman | |
IMDb |
Axel Slangus, född 23 september 1890 i Pyttis i Finland, död 13 september 1965 i Helsingfors, var en finlandssvensk skådespelare, regissör och manusförfattare.
Slangus var under ett halvt sekel verksam vid Svenska Teatern i Helsingfors. Han tillhörde den banbrytande första generationen av inhemska skådespelare vid Svenska teatern i Helsingfors. Han bidrog till att höja anseendet hos den finlandssvenska scenkonsten och anses vara den första stora finlandssvenska manliga skådespelaren.
Slangus medverkade också i ett tiotal finska filmer och tolkade nationell dramatik, till exempel Aleksis Kivis Sju bröder och Sockenskomakarna. Han var uppskattad också i finska kretsar, vilket gjorde att han blev en brobyggare mellan finsk och svensk teater i Finland.
Han arbetade också en del i Sverige och var till exempel med i Ingmar Bergmans film Jungfrukällan 1960.
1952 Pro Finlandia-medaljen[1]
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1920 | Narren | Prinsessans visa Anna Wahlenberg |
Gustaf Nessler | Svenska Teatern, Helsingfors[2] |
1922 | Esko | Sockenskomakarna (Nummisuutarit) Aleksis Kivi |
Dramaten[3] | |
1927 | Gerald Fitz-Gerald, Madames man | Nu kommer madame (Enter Madame) Gilda Varesi och Dolly Byrne |
Tollie Zellman | Svenska Teatern, Helsingfors[4] |
1928 | Henry Masters, chaufför | Bättre folk (The Best People) Avery Hopwood och David Gray |
Tollie Zellman | Svenska Teatern, Helsingfors[5] |
1929 | Joe Meng | Patrasket Hjalmar Bergman |
Tollie Zellman | Svenska Teatern[6] |
1939 | Karl Ludvig | Kvartetten som sprängdes Birger Sjöberg |
Svenska Teatern[7] | |
1949 | Willy Loman | En handelsresandes död (Death of a Salesman) Arthur Miller |
Svenska Teatern[8] | |
1957 | Victor D’Alcala | Morgondagens män (Key Largo) Maxwell Anderson |
Gerda Wrede | Svenska Teatern[9] |
1958 | Firs | Körsbärsträdgården (Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad) Anton Tjechov |
Eino Kalima | Svenska Teatern[10] |
|