Avrättningarna i Tammerfors

I dagens värld har Avrättningarna i Tammerfors blivit ett ämne av stor relevans och intresse för människor i alla åldrar och från olika områden. Med teknikens framsteg och globaliseringen har Avrättningarna i Tammerfors fått en aldrig tidigare skådad betydelse i dagens samhälle. Oavsett om det är ett framväxande fenomen, en relevant figur, ett nyckelbegrepp eller en historisk händelse, har Avrättningarna i Tammerfors fångat uppmärksamheten och nyfikenheten hos miljontals individer runt om i världen. I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska alla aspekter relaterade till Avrättningarna i Tammerfors, från dess ursprung och utveckling till dess inverkan på dagens samhälle.

Liken efter röda anhängare samlade i Kalevankangas.

Avrättningarna i Tammerfors ägde rum under det finska inbördeskriget i april–maj 1918, efter slaget om Tammerfors. Efter att de vita intagit staden sköt man 150–200 ryska soldater och åtskilliga hundra röda finländare. Järnvägsstationens magasin och grusgroparna i Kalevankangas fungerade som avrättningsplatser. De högst rankade som de vita avrättade i Tammerfors var överstelöjtnant Georgij Bulatsel, militär rådgivare vid högkvarteret för de rödas norra front och Kaarle Wilander, befälhavare för Tammerfors röda gardes 4:e bataljon. Bland de övriga som sköts fanns Juho Lehmus, parlamentsledamot från Orivesi, som avrättades den 6 april 1918.

Samma trupper från Vasa och Lappo som utförde avrättningar i stor skala i Länkipohja och Lembois deltog i ockupationen av staden. Särskilt omtalade är avrättningar och övergrepp som förövades i Tammerfors fångläger av lägervakten Sakeus Koivunen under befäl av fängelsets stabschef Johannes Tamminen(fi).[1][2]

Gustaf Mannerheim hade innan anfallet utfärdat order om att distribuera flygblad i staden, som hävdade att de vita inte dödar sina fångar likt de röda. De vita ledarna hade dock ingen avsikt att infria denna försäkran, enbart övervakningen av rödgardisterna var tillräckligt skäl för att motivera avrättningarna efter slaget. Många av de lokala ledarna för de röda gardena avrättades i Tammerfors, antingen direkt eller senare i fånglägren. Dessutom togs angivare från närliggande platser in till staden för att identifiera personer för arkebusering, som till exempel den ökända duon Hjalmar Saari(fi) och Johannes From(fi).

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia.

Noter

  1. ^ ”Suomen sotasurmat 1914-1922”. Arkiverad från originalet den 4 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190504182338/http://vesta.narc.fi/cgi-bin/db2www/sotasurmahaku/input%3Fhakuid%3D29692. Läst 7 december 2019. 
  2. ^ Buttar, Prit (2017). The splintered empires: the Eastern Front 1917-21. sid. 302-303. ISBN 978-1-4728-1985-7. OCLC 1005199565. https://www.worldcat.org/oclc/1005199565. Läst 7 december 2019 

Tryckta källor

  • Ylikangas, Heikki (1993) (på finska). Tie Tampereelle: dokumentoitu kuvaus Tampereen antautumiseen johtaneista sotatapahtumista Suomen sisällissodassa 1918. Porvoo: WSOY. Libris 1606851. ISBN 951-0-18897-2 
    • Ylikangas, Heikki; Torvalds Nils, Torvalds Sara (1995). Vägen till Tammerfors: striden mellan röda och vita i finska inbördeskriget 1918. Stockholm: Atlantis. Libris 7644394. ISBN 9174862294