I artikeln nedan kommer ämnet Artur von Schmalensee att behandlas ur ett brett och detaljerat perspektiv. Artur von Schmalensee är ett ämne av stor relevans i dagens samhälle, vilket har väckt många debatter och kontroverser inom olika områden. Under de senaste decennierna har Artur von Schmalensee fått en särskild betydelse och har varit föremål för studier och forskning av experter på området. I den här artikeln kommer olika aspekter relaterade till Artur von Schmalensee att utforskas, såsom dess ursprung, evolution, påverkan på samhället och möjliga lösningar eller alternativ för att hantera det. Dessutom kommer olika tillvägagångssätt och synpunkter på Artur von Schmalensee att analyseras, för att erbjuda en komplett och berikande vision av detta ämne som är så relevant idag.
Artur von Schmalensee | |
![]() | |
Född | 18 november 1900[1][2] Karlskoga församling[2] |
---|---|
Död | 16 januari 1972[1][2] (71 år) Saltsjöbadens församling[2] |
Begravd | Skogsö kyrkogård[3] |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Arkitekturskolan KTH ![]() |
Sysselsättning | Arkitekt[1][2] |
Släktingar | Kurt von Schmalensee (syskon) |
Utmärkelser | |
Prins Eugen-medaljen (1951) | |
Redigera Wikidata |
Oskar Harald Artur von Schmalensee, född 18 november 1900 i Karlskoga, död 16 januari 1972 i Saltsjöbaden, var en svensk arkitekt och affischkonstnär. Han var bror till arkitekten Kurt von Schmalensee.
Artur von Schmalensee var son till stationsinspektoren Carl Oscar Alfred von Schmalensee och Emma Nathalia Johansson samt från 1935 gift med Alfhild Olofsson. Han utbildade sig på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1923 och vid Konsthögskolans arkitekturskola i samma stad 1928. Hans examensarbete var ett förslag med nio skyskrapor, 26 våningar höga, placerade i cityområdet mellan Konserthuset och Klarabergsgatan, ett förslag i Le Corbusiers anda. Under sin utbildningstid gick Schmalensee från arkitektkontor till arkitektkontor som perspektivtecknare.
Artur von Schmalensee var från 1926 en av de ledande medarbetarna Kooperativa förbundets arkitektkontor, KFAI. Han kom med sin precisa, funktionalistiska formbehandling att markera sig som radikal industriarkitekt. Lumalampans fabrik i Hammarby i Stockholm från 1928–30, tillsammans med Eskil Sundahl, är ett exempel härför. En viktig insats gjorde von Schmalensee med studentbostäder och Studentstaden i Uppsala (1947−53). Första etappen gjordes i en klassicerande uttrycksform som inte låg i tiden och därför fick hård kritik. Den kallades bland annat "teatral" i pressen. Andra etappen gjordes därför med modernistiska punkthus. I Kirunas gamla stadshus (1959) använder von Schmalensee en tidig postmodernism, en stilriktning som kom att bli vanlig från sena 1960-talet och ända fram till sekelskiftet. Han är begravd på Skogsö kyrkogård i Saltsjöbaden.[4]
|