Artek

I den här artikeln ska vi fördjupa oss i ämnet Artek, en relevant aspekt som har väckt intresse inom olika samhällsområden. Artek är ett ämne som har väckt debatt och reflektion i olika sammanhang, eftersom dess inverkan och inflytande sträcker sig över alla aspekter av vårt dagliga liv. Längs dessa linjer kommer vi att analysera de olika aspekterna relaterade till Artek, från dess ursprung och historia till dess relevans idag. Dessutom kommer vi att undersöka dess möjliga implikationer och konsekvenser, såväl som olika ståndpunkter och åsikter i frågan. Utan tvekan är Artek ett ämne som inte lämnar någon oberörd och som förtjänar att tas upp ur ett brett och kritiskt perspektiv.

Artek
Arteks logotyp
TypAktiebolag
HuvudkontorFinland Helsingfors, Finland
NyckelpersonerMirja-Leena Kullberg, VD 2005–
BranschMöbler
ProdukterMöbler, belysning, inredningsdetaljer
Historik
Grundat1935
GrundareAino Aalto
Alvar Aalto
Maire Gullichsen
Nils-Gustav Hahl
Uppköpt avProventus 1992
ModerbolagVitra
Övrigt
Webbplatswww.artek.fi

Artek är ett finländskt inredningsföretag som grundades 1935 av arkitekten Alvar Aalto tillsammans med Aino Aalto, Maire Gullichsen och Nils-Gustav Hahl. Det har sitt säte i Helsingfors och en fabrik i Åbo. Företaget hade också en svensk fabrik i Hedemora med tillverkning av möbler 1946–1956 och därefter av köksinredningar, 1957–1967. Efter Alvar Aaltos död 1976 har företaget även sålt andra finska formgivares produkter.

Mycket av företagets tidiga framgång byggde på L-benet, patenterat 1933 och använt i Aaltos inredning av Viborgs bibliotek. I Finlands paviljong på världsutställningen i Paris 1937 fick L-benet internationell spridning.

Artek i Sverige

Arteks tidigare fabrik i Hedemora
Arteks tidigare fabrik i Hedemora

Den svenska arkitekten Albin Stark, med byrå i Stockholm, hade lärt känna Alvar Aalto under den tid som Aalto åkte runt och höll föredrag i Sverige. År 1942 fick Stark flera uppdrag åt Johnsonkoncernen och han föreslog då att Aalto skulle bistå honom. Aalto och generalkonsul Axel Ax:son Johnson kom väl överens. I Avesta i Kopparbergs län planerades byggnadskomplexet Johnsoninstitutet (forskningscenter) och stadscentrumet Akropolis (med bland annat ämbetsverk, bibliotek, danslokal och hotell), men genomfördes aldrig. Under arbetet med Akropolis lärde Aalto känna den lokala entreprenören Ernst Sundh, vilken senare skulle bygga Aaltohuset efter Aaltos ritningar, och som blev Aalto behjälplig att starta sin fabrik i Sverige.

Fabriken förlades till Hedemora och började byggas 1945, med tre gånger större kapacitet än fabriken i Åbo. Aalto hade dock redan 1941 planer på en svensk verksamhet, mycket till följd av inhemsk brist på viktiga komponenter som lim och textilier. Det fanns också planer på att använda sig av den befintliga möbelfabriken AB Gustaf Flinta:s lokaler. Ernst Sundh hade med hjälp av sin fru Brita och advokat Mats Ahlberg köpt stora aktieposter i AB Gustaf Flinta i maj 1945, men sedan Flintas ättlingar sålt sina andelar till Hedemora Verkstäder senare samma år blev Sundhs och Ahlbergs aktieposter i minoritet.

Den 13 april 1946 invigdes Svenska AB Arteks fabrik på Callerholmsgatan. Redan från början fanns en stor efterfrågan på Aaltomöbler i USA och möbler från Hedemora användes i stor skala i Baker HouseMassachusetts Institute of Technology och i Poetry Room samt Lamont Library vid Harvard University.

När Hedemora firade 500 år 1946, lät Aalto uppföra en paviljong i Sveaparken för att visa fabrikens möbler, samt en lägenhetsinredning med förlaga i kvarteret Norrbyåkern.

Möbeltillverkningen i Hedemora var beroende av den amerikanska marknaden. När betalningarna från de amerikanska återförsäljarna uteblev, beslutade Aalto att lägga ner tillverkningen 1956. I stället tillverkade bolaget från 1957 köksinredningar, vilka var de första fabrikslackerade i Sverige. Fram till 1962 levererade dock fabriken endast till Byggnads AB Ernst Sundh, som hade en omfattande nybyggnation av hyreshus runt om i Sverige. Svenska AB Artek gick i konkurs 1967.

Byggnaderna i Hedemora eldhärjades svårt den 7 april 2020. Den röda byggnaden brann ner till grunden.

Referenser

Noter

  1. ^ Pohjola Bank Abp (8 februari 2012). ”Förslag till styrelseledamöter och revisor i Pohjola Bank Abp samt deras arvoden”. Börsmeddelande. Arkiverad från originalet den 7 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150607003404/https://www.op.fi/op/op-pohjola-gruppen/medier/meddelandearkiv?cid=-3831&kielikoodi=sv&srcpl=3. Läst 8 februari 2013. 
  2. ^ Proventus. ”Artek”. Arkiverad från originalet den 1 september 2012. https://web.archive.org/web/20120901222929/http://www.proventus.se/projects/presentprojects/artek.html. Läst 8 februari 2013. 
  3. ^ hämtat från: franskspråkiga Wikipedia.
  4. ^ Artek. ”Timeline” (på engelska). Arkiverad från originalet den 18 november 2012. https://web.archive.org/web/20121118132837/http://www.artek.fi/company/timeline. Läst 16 november 2012. 
  5. ^ Sörbergs (red) sid 18–19
  6. ^ Sörbergs (red) sid 20
  7. ^ Sörbergs (red) sid 30–31
  8. ^ Sörbergs (red) sid 45
  9. ^ Sörbergs (red) sid 86
  10. ^ Sörbergs (red) sidorna 20–21
  11. ^ Sörbergs (red) sid 126–128
  12. ^ Sörbergs (red) sid 141

Tryckta källor