Arne Lindberg

I dagens värld är Arne Lindberg ett ämne som har fått stor relevans inom olika områden. Från politik till teknik, samhälle och kultur har Arne Lindberg varit föremål för ständig debatt och intresse. I den här artikeln kommer vi att analysera olika aspekter relaterade till Arne Lindberg, från dess ursprung och utveckling till dess inverkan på det nuvarande samhället. Genom olika angreppssätt och perspektiv försöker vi ge en bred och komplett vision av Arne Lindberg, med syftet att erbjuda en detaljerad och rigorös analys av detta ämne som är så relevant idag.

Arne Lindberg
Född8 juli 1918[1]
Nederkalix församling[1], Sverige
Död22 december 1988[1] (70 år)
Nederkalix församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker[1], kyrkoherde[1]
Befattning
Andrakammarledamot, Norrbottens läns valkrets (1966–1968)[1]
Ledamot av Sveriges riksdag
1979–1982 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Norrbottens läns valkrets (1979–1982)[2][1]
Politiskt parti
Centerpartiet[1]
Redigera Wikidata

Oskar Arne Lindberg (i riksdagen kallad Lindberg i Kalix), född 8 juli 1918 i Nederkalix församling, död där 22 november 1988, var en svensk präst och politiker (centerpartiet).

Efter studier vid Fjellstedtska skolan blev Arne Lindberg 1941 student vid Uppsala universitet, där han blev teologie kandidat 1948. Efter prästvigning samma år följde missiv till Nederkalix församling och Luleå stadsförsamling. Han blev kyrkoadjunkt i Kristineberg 1949, stiftsadjunkt i Lycksele 1951 och i Luleå 1953, komminister i Överkalix församling 1956, garnisonspastor i Boden 1958, komminister i Nederkalix församling 1961 och kyrkoherde där 1967. Han blev kontraktsprost i Kalix kontrakt 1967.

Arne Lindberg var riksdagsledamot i andra kammaren 1966–1968 och i enkammarriksdagen 1979–1982, i båda fallen för Norrbottens läns valkrets. Han var ledamot i Norrbottens läns landsting 1960–1979 samt vice ordförande där 1967–1979.

Arne Lindberg utkom med diktsamlingen Tillvaro 1982 och postumt med diktsamlingen Glimtar 1994.

Han gifte sig 1948 med stiftskonsulenten Margareta Ericsson. Makarna fick en dotter och tre söner.

Källor

  • Luleå stift 1904–1981. Församlingar och prästerskap (Kungliga Skytteanska Samfundet 1982), s. 366.
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), 5, s. 425

Noter

  1. ^ Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 425, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfRRQ, läst: 6 januari 2023.
  2. ^ Riksdagens protokoll 1976/77:1, läs online, läst: 1 juli 2020.
Auktoritetsdata