I den här artikeln kommer vi att utforska Arméns signalskola på djupet och ta upp olika aspekter relaterade till detta ämne. Vi kommer att analysera dess inverkan på samhället, dess relevans idag och dess utveckling över tid. På samma sätt kommer vi att undersöka de olika åsikter och perspektiv som finns kring Arméns signalskola, och erbjuda en heltäckande och balanserad vision. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer historiska, sociologiska, ekonomiska och kulturella aspekter att tas upp, i syfte att ge läsaren en komplett och berikande förståelse för Arméns signalskola. Dessutom kommer fallstudier, vittnesmål och relevant data att presenteras som kommer att bidra till att berika denna utforskning. Missa inte denna kompletta utredning om Arméns signalskola!
Arméns signalskola hade till uppgift att meddela undervisning åt personal ur armén i fråga om stabs- och truppförbandens teknik, utbildningsmetodik och taktiska användning. Skolans uppgifter var att vidareutbilda befäl och teknisk personal vid signaltrupperna, utbilda annat fast anställt befäl och värnpliktiga i sambandstjänst och i underhåll och reparation av signalmateriel och svara för signalskyddsutbildning för totalförsvaret.
Förläggningar och övningsplatser
I samband med att Arméns signalskola bildades förlades skolan till Signalregementets kasernetablissementet i Lilla Frösunda i Solna. År 1945 flyttades delar av skolan till kasernetablissementet Marieberg i Stockholm. Ett kasernetablissement som armén lämnade till förmån för just kasernetablissementet i Lilla Frösunda. År 1958 till flyttades skolan till Uppsala garnison. I Uppsala var skolan förlagd till Kasern 1 vid Polacksbacken, vid kasernetablissementet som ursprungligen uppförts till Upplands regemente.
Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris7796532. ISBN 91-972209-0-6