Anu Kaipainen
I världen av Anu Kaipainen finns det en mängd olika aspekter att utforska och analysera. Oavsett om det är Anu Kaipainens inverkan på det samtida samhället, dess historiska rötter eller dess relevans idag, är det utan tvekan ett ämne som är värt att uppmärksammas och studeras. Under åren har Anu Kaipainen väckt stort intresse och väckt många diskussioner och debatter. I denna mening är det väsentligt att fördjupa sig i de olika tillvägagångssätt som finns kring Anu Kaipainen, såväl som de implikationer som detta fenomen kan ha inom olika områden. Därför är det avgörande att ta upp alla aspekter relaterade till Anu Kaipainen på ett uttömmande och detaljerat sätt, för att förstå dess verkliga omfattning och betydelse.
| Anu Kaipainen | |
 Anu Kaipainen, 1963. | |
| Född | Aune Helinä Mustonen 14 mars 1933[1] Mola |
|---|---|
| Död | 29 september 2009[1] (76 år) Helsingfors |
| Begravd | Månsas urnlund |
| Andra namn | Anu Kaipainen |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Berghälls gymnasium, Helsingfors universitet,  |
| Sysselsättning | Politiker, författare |
| Politiskt parti | |
| Finlands Socialdemokratiska parti | |
| Make | Osmo Kaipainen (g. 1955–) |
| Barn | Jouni Kaipainen (f. 1956) |
| Utmärkelser | |
| Tack för boken-medaljen (1968)[2][3] Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1983) | |
| Redigera Wikidata | |
Aune (Anu) Helinä Kaipainen, född 14 mars 1933 i Mola, Viborgs län, död 29 september 2009 i Helsingfors, var en finländsk romanförfattare, poet och kritiker. Hon var från 1955 gift med politikern Osmo Kaipainen, som avled 1985.
Kaipainen var lärarutbildad, var aktiv i författarföreningen och bodde en period i Norge. Uppväxten i Viborgs län, som var krigsskådeplats och blev ryskt efter fortsättningskriget, präglade i viss grad hennes författarskap. Hon skrev tv-teater och cirka 20 romaner, bland andra Magdaleena ja maailman lapset ("Magdaleena och världens barn", 1969), om dagens verklighet i Finland, Surupukuinen nainen ("Den sorgklädda kvinnan", 1971), On neidolla punapaula ("Jungfrun har röda gullband", 1973), ett inlägg i den aktuella debatten om finsk identitet och dess bevarande, Naistentanssit ("Damernas dans", 1975), Kellomorsian ("Klockbruden", 1977) och Granaattiomena ("Granatäpplet", 2002, nominerad till Finlandiapriset). Kaipainen använder ofta urgamla myter och legender för att få fram sitt budskap.[4]
Bibliografi (utgivet på svenska)
Källor
- ^ ČSFD person-ID: 113957.
- ^ läs online, libro.fi , läst: 30 april 2017.
- ^ läs online, www.kirjakauppaliitto.fi , läst: 30 april 2017.
- ^ ”Anu Kaipainen”. Store norske leksikon. http://snl.no/Anu_Kaipainen. Läst 23 juni 2014.
|