Antonio di Rudinì
I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Antonio di Rudinì, analysera dess inverkan på samhället och dess relevans idag. Från dess ursprung till dess utveckling idag har Antonio di Rudinì varit föremål för studier och debatt inom olika områden, vilket genererat ett växande intresse från akademiker, proffs och entusiaster. Genom en djup och detaljerad titt kommer vi att undersöka de olika aspekterna relaterade till Antonio di Rudinì, dess inflytande på populärkulturen, dess roll i den tekniska utvecklingen och dess betydelse i det globala panoramat. Likaså kommer vi att ta upp de olika perspektiven och åsikterna kring Antonio di Rudinì, i syfte att erbjuda en heltäckande och komplett vision av detta spännande ämne.
| Antonio di Rudinì | |
 Antonio di Rudinì, 1908. | |
| Född | Antonio Starabba 16 april 1839[1] Palermo |
|---|---|
| Död | 7 augusti 1908[2] (69 år) Rom |
| Medborgare i | Kungariket Italien |
| Utbildad vid | Universitetet i Palermo  |
| Sysselsättning | Politiker[3], diplomat |
| Befattning | |
| Palermos borgmästare (1863–1866)[4] Palermos prefekt (1866–1867) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens tionde legislatur (1867–1870)[5] Neapels prefekt (1868–1869) Kungariket Italiens inrikesminister regeringen Menabrea III (1869–1869) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens elfte legislatur (1870–1874)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens tolfte legislatur (1874–1876)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens trettonde legislatur (1876–1880)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens fjortonde legislatur (1880–1882)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens femtonde legislatur (1882–1886)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sextonde legislatur (1886–1890)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sjuttonde legislatur (1890–1892)[5] Kungariket Italiens utrikesminister regeringen di Rudinì I (1891–1892) Kungariket Italiens marinminister regeringen di Rudinì I (1891–1891) Kungariket Italiens premiärminister (1891–1892) Kungariket Italiens jordbruks-, industri- och handelsminister regeringen di Rudinì I (1891–1892) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens artonde legislatur (1892–1895)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens nittonde legislatur (1895–1897)[5] Kungariket Italiens premiärminister (1896–1898) Kungariket Italiens inrikesminister regeringen di Rudinì II och regeringen di Rudinì III (1896–1898) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens tjugonde legislatur (1897–1900)[5] Kungariket Italiens justitieminister regeringen di Rudinì III (1897–1897) Kungariket Italiens jordbruks-, industri- och handelsminister regeringen di Rudinì V (1898–1898) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens 21:a legislatur (1900–1904)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens 22:a legislatur (1904–1909)[5] | |
| Politiskt parti | |
| Historiska högern | |
| Barn | 3 |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Antonio Starabba di Rudinì, född 6 april 1839 i Palermo, död 6 augusti 1908 i Rom, var en italiensk markis och politiker.
Rudinì blev 1865 borgmästare i Palermo, nedslog 1866 ett klerikalbourbonskt uppror i staden samt blev till belöning prefekt i Palermo och 1868 i Neapel. År 1869 kallades han till inrikesminister, men avgick snart. Strax därefter valdes han till ledamot av deputeradekammaren, där han alltsedan satt och alltid tillhörde den yttersta högern.
År 1890 blev Rudinì kammarens vice president, och i februari 1891 utnämndes han till ministerpresident efter Francesco Crispi, till vars fall han bidragit mycket. Han övertog själv utrikesportföljen, förnyade trippelalliansen och arbetade på inskränkning av de militära utgifterna, men måste redan i maj 1893 vika för Giovanni Giolitti.
Rudinì blev Crispis efterträdare även i mars 1896, sedan denne fallit till följd av det olyckliga kriget i Abessinien. Han slöt fred med detta land och avstod från alla anspråk på överhöghet däröver, men kunde inte komma till rätta med de inre svårigheterna. Efter flera rekonstruktioner av kabinettet begärde och fick han i juni 1898 avsked.
Källor
- Rudini, Antonio Starraba di i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
Noter
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Antonio-Starabba-marchese-di-Rudinitopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 124518803, läst: 10 oktober 2015.
- ^ storia.camera.it, storia.camera.it-ID: antonio-di-rudini-starrabba-18390406, läst: 2 april 2022.
- ^ läs online, www.comune.palermo.it .
- ^ storia.camera.it, storia.camera.it-ID: antonio-di-rudini-starrabba-18390406, läst: 7 maj 2019.
| ||||||||||||||
.svg){kind=small}
