Den här artikeln kommer att ta upp frågan om Anton Graff, som har fått stor relevans de senaste åren. Anton Graff har blivit en intressant plats för olika samhällssektorer, från experter på området till allmänheten. Med tiden har Anton Graff visat sin inverkan på olika områden, genererat debatter, forskning och betydande förändringar. Det är därför det är nödvändigt att fördjupa dess analys, för att förstå dess betydelse och dess implikationer på global nivå. Dessutom är det viktigt att undersöka aktuella trender relaterade till Anton Graff, såväl som möjliga framtida scenarier som kan uppstå kring detta ämne.
Anton Graff | |
![]() Självporträtt år 1805. | |
Född | 18 november 1736 Winterthur, Schweiz |
---|---|
Död | 22 juni 1813 (76 år) Dresden, Kungariket Sachsen |
Make/maka | Elisabetha Sophie Augusta Graff |
Konstnärskap | |
År aktiv | 1756–1811 |
Fält | Måleri |
Motiv | Porträtt |
Rörelse | Nyklassicism |
Mecenater | Kungliga hoven i Preussen och Sachsen |
Redigera Wikidata (för vissa parametrar) |
Anton Graff, född 18 november 1736 i Winterthur, död 22 juni 1813 i Dresden, var en schweizisk målare. Graffs son, Karl Anton Graff (1774–1832), var landskapsmålare.
Graff kom 1756 till Augsburg, där han snart gjorde sig ett namn som framstående porträttmålare. Därifrån kallades han 1766 till Dresden, där han blev hovmålare och professor vid konstakademien. Graff skattades mycket högt av sin samtid. Hans porträtt är fulla av liv och karaktär samt utmärkta av en frisk och kraftig kolorit. Bäst lyckades honom manliga porträtt. Graff utvecklade en otrolig produktivitet, och de flesta av hans tids mest framstående personer blev av honom porträtterade: Gellert, Lessing (1771), Ernesti, Schiller (1785), Fredrik Vilhelm II med flera. Hans sista arbete var ett självporträtt (1811). Han målade även landskap.