I dagens värld har Antoine Augustin Cournot blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Sedan dess uppkomst har Antoine Augustin Cournot genererat många diskussioner och kontroverser, vilket markerat en vändpunkt inom _var2-området. När världen går framåt och står inför nya utmaningar förblir Antoine Augustin Cournot en central fråga som fortsätter att fånga uppmärksamheten hos både experter, myndigheter och medborgare. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika aspekterna relaterade till Antoine Augustin Cournot, dess inverkan på dagens samhälle och de möjliga konsekvenserna för framtiden.
Antoine Augustin Cournot | |
![]() Antoine Augustin Cournot, 1861. | |
Född | 28 augusti 1801 Gray, Frankrike |
---|---|
Död | 31 mars 1877 (75 år) Paris |
Begravd | Montparnassekyrkogården |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | Pensionnat normal juridiska fakulteten i Paris vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris ![]() |
Sysselsättning | Matematiker, filosof, nationalekonom, universitetslärare |
Arbetsgivare | Universitetet i Lyon |
Noterbara verk | Cournot-modellen |
Föräldrar | Claude-Agapit Cournot Claire Tratif |
Utmärkelser | |
Kommendör av Hederslegionen (1861) | |
Redigera Wikidata |
Antoine Augustin Cournot, född 28 augusti 1801 i Gray, Haute-Saône, död 31 mars 1877 i Paris, var en fransk nationalekonom och matematiker.
Cournot blev 1834 professor i matematik vid universitetet i Lyon, 1838 generalinspektör för undervisningsväsendet och var 1852-64 rektor vid akademien i Dijon. Hans betydelse för nationalekonomin vilar egentligen på arbetet Recherches sur les principes mathématiques de la théorie des richesses (1838, engelsk översättning i serien "Economic Classics", 1897), som, efter att i 30 år ha varit obeaktat, blev utgångspunkten för den sedan 1870-talet mycket betydelsefulla matematiska behandlingen av nationalekonomins rent teoretiska delar, särskilt värde- och prisläran. En framställning av sina nationalekonomiska åsikter utan tillhjälp av matematiska formler gav han i Principes de la théorie des richesses (1863), av vilken den kort före hans död utkomna Revue sommaire des doctrines économiques (1877) bildar en fullständigt ny bearbetning.
|