Antifon

Idag är Antifon ett ämne av stor relevans och intresse för en stor del av befolkningen. Detta nummer har fångat uppmärksamheten hos experter, forskare och yrkesverksamma från olika områden, som har ägnat sin tid och ansträngning åt att analysera det från olika tillvägagångssätt. Vidare har Antifon skapat en debatt i samhället som gett upphov till motstridiga åsikter och skilda ståndpunkter. Med tanke på denna situation är det relevant att fördjupa vår kunskap om Antifon och utforska dess implikationer i olika sammanhang. För detta ändamål kommer den här artikeln att ta upp Antifon på ett detaljerat och kritiskt sätt, för att erbjuda en heltäckande vision av detta aktuella ämne.

Den här artikeln eller det här avsnittet anses vara onödigt fackspråklig. (2016-01) Hjälp gärna Wikipedia med att förtydliga texten och göra den mer lättläst. Se eventuellt diskussionssidan för mer information. Om artikeln inte åtgärdats inom tre år från dess att den märkts upp kan den komma att raderas.

För den grekiske filosofen, se Antifon (filosof)

Antifon, av grekiskans antifonos, "motljudande", är en sång som inleder och avslutar den antifonala körpsalmodin. Vanligen en psaltarvers men även andra texter ur Bibeln förekommer. Antifonen kan utföras som växelsång mellan två körer. En antifon är även en biblisk vers som inleder och avslutar introitus i mässan.^[1]

Maria-antifonerna, som är självständiga sånger och inte antifoner i egentlig mening, förekommer som avslutning på completoriet, den sista av dagens tideböner före nattens vila. I svensk liturgi betecknar antifonal sång växelsång mellan präst och församling.

Referenser

Noter

1. ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974