Anne Enger

I dagens värld är Anne Enger en fråga som har fått relevans inom olika samhällssfärer. Från politik till populärkultur, Anne Enger har fångat uppmärksamheten hos alla typer av publik. Med ett genomslag som går utanför geografiska gränser har Anne Enger blivit en referenspunkt för att förstå det samtida panoramat. I den här artikeln kommer vi att utforska detta fenomen på djupet och analysera dess implikationer och konsekvenser inom olika områden. Från dess ursprung till dess framtida projektion förtjänar Anne Enger att undersökas i detalj för att förstå dess inflytande idag.

Anne Enger
Anne Enger, 25 mars 2017.
Född9 december 1949[1] (75 år)
Trøgstads kommun[1], Norge
Medborgare iNorge
Utbildad vidAskim videregående skole
VID vitenskapelige høgskole
SysselsättningPolitiker[1]
Befattning
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1985–1989, Akershus (1985–1989)[1]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1989–1993, Akershus (1989–1993)[2]
Partiledare (1991–1999)
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1993–1997, Akershus (1993–1997)[2]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1997–2001, Akershus (1997–2001)[2]
Norges kulturminister
Regeringen Bondevik I (1997–1999)[1]
Østfolds fylkesman (2004–2015)
Politiskt parti
Senterpartiet[1]
BarnErik Lahnstein (f. 1972)[3]
Redigera Wikidata

Anne Enger, tidigare Anne Enger Lahnstein , född 9 december 1949 i Trøgstad, Østfold fylke är en norsk politiker inom Senterpartiet och ämbetsman.[4][5] Hon var partiledare för Senterpartiet 1991–1999 och är mest känd för sin kamp mot norskt medlemskap i EU, vilket i samband med folkomröstningen 1994 gav henne namnet "nej-drottningen". Från 2004 till 2015 var hon fylkesman i Østfold. Från 2018 till 2020 var hon medlem i norska Nobelkommittén.

Enger tog studentexamen 1968, sjuksköterskeexamen 1972 från Det norske Diakonhjem samt diakonutbildning och socionomexamen från samma ställe 1975. Hon var sjukvårdslärare vid Det norske Diakonhjem 1975–1978.

Stortinget och regeringen

Enger var stortingsledamot för Akershus fylke från 1985 till 2001. Hon satt i regeringen från 17 oktober 1997 till 8 oktober 1999, under statsminister Kjell Magne Bondevik, och var under denna tid kulturminister.[5] Därutöver var hon tillförordnad statsminister från 31 august 1998 till 24 september 1999, under Bondeviks sjukdom, och tillförordnad olje- och energiminister från 26 mars 1999 till 27 augusti 1999.

Senterpartiet

Enger var vice partiledare för Senterpartiet från 1983 till 1991 och därefter partiledare från 1991 till 1999.[4] Under hennes partiledartid fick Senterpartiet ökat stöd och positionerade sig som det ledande nej-partiet inför folkomröstningen om norskt EU-medlemskap 1994. Stortingsvalet 1993 blev partiets bästa någonsin med 16,7% av rösterna, och Senterpartiet var näst störst i Stortinget med 32 platser, ungefär en tredubbling från föregående period.

Efter att hon lämnade rikspolitiken var Enger generalsekreterare i Redningsselskapet 2001–2003 innan hon tillträdde posten som fylkesmann i Østfold, vilket hon var 2003 till 2015.[5]

Källor

  1. ^ läs online, www.stortinget.no , läst: 31 augusti 2019.
  2. ^ läs online, www.stortinget.no .
  3. ^ läs online, www.stortinget.no .
  4. ^ Anne Enger, Store norske leksikon, läst 2021-02-01
  5. ^ Enger, Anne (1949-), Stortinget, läst 2021-02-01

Externa länkar

Auktoritetsdata