I artikeln vi presenterar idag vill vi fördjupa oss i världen av André Bazin, ett ämne som har väckt samhällets intresse de senaste åren. André Bazin är ett begrepp som täcker olika aspekter, från historia till nutid, inklusive dess implikationer inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika perspektiven som finns kring André Bazin, såväl som dess utveckling över tiden. Vi kommer att fördjupa oss i dess ursprung, utforska dess relevans i dagens samhälle och analysera dess inverkan i olika sammanhang. Utan tvekan är André Bazin ett fascinerande ämne som förtjänar att tas upp i detalj, och vi hoppas att denna artikel bidrar till att berika förståelsen av det.
André Bazin, född 18 april 1918 i Angers, död 11 november 1958 i Nogent-sur-Marne, var en fransk filmteoretiker och kritiker. Hans texter täcker ett brett och spretigt spektrum, med återkommande resonemang om filmens förhållande till verkligheten. Bazin ansåg att kamerans förmåga att mekaniskt, och därmed omänskligt, kunna avbilda verkligheten var filmens viktigaste kvalitet. Utmärkande för Bazins teorier är att de frångår rådande idéer om filmens beroende av andra konstformer och redan befintliga teorier för dessa. Till skillnad från många tidigare filmteoretiker som hade haft ett stort inflytande hade Bazin inte någon bakgrund inom någon annan konstform.[1]
Bazin var en centralfigur i Frankrikes filmliv under efterkrigstiden. Tillsammans med kollegerna Jacques Doniol-Valcroze och Joseph-Marie Lo Duca grundade han år 1951 tidskriften Cahiers du cinéma, som skulle få ett mycket stort inflytande. Den franska nya vågen uppstod på 50-talet genom att Cahiers-skribenter som var anhängare till Bazin började att göra egna filmer.[2]