Anders Carell
Den här artikeln kommer att ta upp Anders Carell, ett ämne som har fått relevans de senaste åren på grund av dess inverkan på olika områden i det dagliga livet. Anders Carell är ett fenomen som har väckt intresse hos experter och forskare världen över och genererat en bred debatt i samhället. I enlighet med dessa linjer kommer betydelsen av Anders Carell, dess utveckling över tid och de möjliga framtida scenarier som den kan påverka i att analyseras på djupet. Dessutom kommer olika perspektiv på detta ämne att presenteras, liksom möjliga lösningar eller tillvägagångssätt för att ta itu med dess implikationer. I slutändan försöker den här artikeln erbjuda en heltäckande bild av Anders Carell, med syftet att ge en djupare förståelse för dess inverkan och möjliga konsekvenser i framtiden.
| Anders Carell | |
 | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 19 mars 1956 Stockholm, Sverige |
| I tjänst för | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Tjänstetid | 1975–2017 |
| Grad | Brigadgeneral |
| Utmärkelser | Se: utmärkelser |
Anders Carell, född 19 mars 1956 i Stockholm, är en svensk militär (brigadgeneral).
Biografi
Carell började sin militära bana 1975 vid Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn. Han var under åren 2000–2002 förste chef för det nyuppsatta Artilleriregementet.[1] Carell blev därefter chef för krigsförbandsledningens markstridsavdelning (KRI MARK) vid Högkvarteret, och efter omorganisation chef för arméavdelningen.[2] På denna post ledde han den arbetsgrupp som hade till uppgift att ge Högkvarteret en effektivare organisation.[3]
Efter ett år i den nya organisationen som planeringsansvaring vid Armétaktiska staben (ATS) och en kortare period som chef för ledningsstabens strategiska analyssektion vid Högkvarteret blev han utnämnd till chef för anskaffningskontor MARK vid Försvarets materielverk. Anders Carell är ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[4]
Militär karriär
- 1975: Värnpliktig vid Bergslagens artilleriregemente (A 9), Kristinehamn
- 1977: Överfurir vid Bergslagens artilleriregemente (A 9)
- 1981: Löjtnant
- 1983: Kapten
- 1989: Major
- 1997: Överstelöjtnant
- 1999: Överste
- 2009: Brigadgeneral
Befattningar
- 1992–1995: Planeringsledare, Arméstabens/Arméledningens utrustningssektion
- 1995–1997: Strategilärare, Strategiska institutionen, Försvarshögskolan
- 1997–1999: Bataljonschef vid Wendes artilleriregemente (A 3)
- 1999–2000: Chef Artilleriets stridsskola (ArtSS)
- 2000–2002: Chef Artilleriregementet (A 9)
- 2002–2005: Chef Krigsförbandsledningens markstridsavdelning, Högkvarteret
- 2005–2007: Chef Förbandsenhetens Arméavdelning, Högkvarteret
- 2007–2008: Chef Armétaktiska stabens planeringsavdelning, Högkvarteret
- 2008–2009: Chef Ledningsstabens strategiska analyssektion, Högkvarteret
- 2009–2017: Chef för anskaffningskontor MARK, Försvarets materielverk (FMV)
Utmärkelser
- Medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst
- Värnpliktsmedaljen
- Artilleriregementets förtjänstmedalj
- Artilleriregementets minnesmedalj
- Bergslagens artilleriregementes förtjänstmedalj
- 1:a mekaniserade divisionens minnesmedalj
- Riddare av Tempelherreorden
Referenser
Noter
- ^ Anders Carell: Artilleriregementet i Kristinehamn 2000-2002 Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. i Artilleritidskrift nr 2 2000
- ^ Stefan Bratt: Insatsförbanden måste bli tillgängligare Arkiverad 24 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. i Försvarsutbildaren nr 4 2006
- ^ Svante Palme: Högkvarteret: smalare men vassare[död länk] i Officerstidningen nr 8 2006
- ^ Se bland annat inträdesanförandet Arkiverad 11 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. i Artilleritidskrift nr 1 2002, eller senare inlägg Arkiverad 23 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. i Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift nr 2 2006