I artikeln som följer kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Amediye. Från dess inverkan på det nuvarande samhället till dess historiska ursprung, genom dess många tillämpningar inom olika områden, kommer vi att fördjupa oss i en uttömmande analys som kommer att tillåta oss att till fullo förstå vikten av Amediye i våra dagliga liv. Med intervjuer med experter, relevant data och fallstudier syftar denna artikel till att belysa en grundläggande aspekt som har markerat en milstolpe i världshistorien. Följ med oss på denna rundtur i Amediye och upptäck allt bakom detta fenomen som är så relevant idag.
Amedi (Amêdî) | |
العمادية al-Emadiya | |
Stad | |
Amedi sett från skyn.
| |
Land | ![]() |
---|---|
Autonom region | ![]() |
Provins | Dahuk |
Distrikt | Amedi |
Höjdläge | 1 187 m ö.h. |
Koordinater | 37°05′32″N 43°29′16″Ö / 37.09222°N 43.48778°Ö |
Folkmängd | 6 000 |
Tidszon | Arabisk standardtid (UTC+3) |
- sommartid | Används inte. |
Geonames | 99611 |
Grundad | cirka 3000 f.Kr. |
Amediye, idag officiellt Amedi (kurdiska: Amêdî, ئامێدی, arabiska: العمادية) är en stad i provinsen Duhok i Irakiska Kurdistan, cirka 70 kilometer nordost om Duhok. Staden ligger på en bergsplatå, 1 085 meter över havet.
Amedis historia sträcker sig åtminstone tillbaka till antika Assyrien. Den då assyriska staden gick under namnet Amedi, från 2400-talet f.Kr. till slutet av 600-talet f.Kr. Därefter var staden en del av det akemenidiska Assyrien, seleukidiska Assyrien, den romerska provinsen Assyria samt det av Partien och Sasanidiska riket styrda Assyrien, fram till dess upplösning i mitten av 600-talet f.Kr. Staden har alltid utgjort en strategisk plats på grund av dess läge på den platta bergstoppen.[1] Under flera sekel efter att kalifen från Bagdad drivits ut, styrdes Amedi av en pascha, en prins från den abassidiska familjen, som sägs ha varit en av de rikaste regenterna i området.
Amedi var säte för det semiautonoma emiratet av Badinan, som varade från 1376 till 1843. Vid 1800-talets slut uppgick stadens invånare redan till 6 000, av vilka 2 500 var kurder, 1 900 judar och 1 600 kaldéer. Det finns ruiner kvar från den assyriska eran och även av en synagoga och en kyrka i den lilla staden.[2]
|