I dagens värld är Alfred Jensen (filolog) ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Från dess ursprung till dess påverkan på dagens samhälle har Alfred Jensen (filolog) blivit ett fenomen som fortsätter att generera debatt och kontroverser. Genom historien har Alfred Jensen (filolog) spelat en grundläggande roll i människors liv, genom att påverka hur vi lever, tänker och relaterar till andra. I den här artikeln kommer vi att utforska betydelsen av Alfred Jensen (filolog) och dess relevans i dagens värld, och undersöka dess mest relevanta aspekter och dess inverkan på olika samhällsområden.
Alfred Jensen | |
![]() Alfred Jensen | |
Född | 30 september 1859 Hälsingtuna socken, Gävleborgs län |
---|---|
Död | 15 september 1921 (61 år) Wien, ![]() |
Yrke | Författare, översättare |
Nationalitet | Svensk ![]() |
Språk | Svenska |
Make/maka | Karin Jensen |
Sida på Wikisource | Författare:Alfred Jensen |
Alfred Anton Jensen, född 30 september 1859 i Hälsingtuna socken, Gävleborgs län, död 15 september 1921 i Wien, var en svensk författare, översättare och slavist.
Efter studentexamen i Hudiksvall 1878 studerade Jensen vid Uppsala universitet 1879–1884 men avlade ingen examen. Under tiden 1884–1888 var han medarbetare på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och därefter utrikeskorrespondent i Berlin för Sydsvenska Dagbladet 1888–1890. Därefter blev han åter anställd vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och redaktör för dess utrikesavdelning 1890–1893 samt korrespondent för tidningen omväxlande i Berlin, Stockholm och Wien. Samtidigt företog han omfattande resor i slaviska länder och hans språkkunskaper blev mycket omfattande, så att han var kapabel att göra översättningar av skönlitterära verk inte bara från ryska utan även från polska, tjeckiska, slovenska, bulgariska och serbokroatiska. Från 1901 var han bosatt i Stockholm och medarbetade i Stockholms Dagblad från 1905.
Jensen fick tre gånger Letterstedtska översättningspriset, 1905 Svenska Akademiens kungliga pris och 1906 det av Henryk Sienkiewicz donerade anslaget för arbeten rörande Polen. År 1905 blev Jensen ledamot av litterära kommissionen av Vetenskapsakademien i Kraków, 1907 filosofie hedersdoktor vid Linnéjubileet i Uppsala och 1908 korresponderande medlem av Sydslaviska akademien i Zagreb samt var hedersledamot av de polska litteratursamfunden i Rapperswil och Posen. Han utsågs till hedersledamot av Gästrike-Hälsinge nation 1907.
Alfred Jensens föräldrar var civilingenjören Carl Anton Jensen och Karolina Eugenia Modéer. Han var från 1897 gift med Karin Jensen, född Lidforss, översättare och journalist samt dotter till Edvard Lidforss och syster till Bengt Lidforss. Han avled 1921 i Wien och begravdes där på kyrkogården i Inzersdorf vid Wien.
Jensen var en framstående översättare till svenska av litteratur på slaviska språk på vers och prosa. Han översatte Nikolaj Gogol, "Ryska bilder", Ivan Turgenjev, "Senilia" (1883), Aleksandr Pusjkin, "Eugen Onegin" (1889), Michail Saltykov-Sjtjedrin, "Småstadslif" (1890), "Bergkransen" (1890), en serbisk hjältedikt i dramatisk form av Petar Petrović-Njegoš som belönades med Svenska akademiens andra pris, bynovellerna "Från Serbien och Montenegro" (1891), V. Mikulitj, "Mimotschka" (1892), Michail Lermontov, "Demonen" och "Klostergossen" (1893), Adam Mickiewicz, "Herr Tadeusz" (1898), Svatopluk Čech, "Dikter" (samma år), Anton Aškerc "Sloveniska ballader" (1901), Ivo Vojnović, "Xanta" (1902), Leonid Andrejev, "Tanken" (1903), Julius Zeyer, "Berättelser och sagor" (1904), den ryska novellsamlingen "Dödens tystnad" (1905) och ukrainska noveller av Mychajlo Kotsjubynskyj (1909 och 1918) samt samlingarna "Ur Böhmens moderna diktning" (från tjeckiskan, 1894), "Ur slavernas diktvärld" (1896) och "Polska skalder" (fyra band, 1899–1906).
Jensen lämnade även ett mycket stort antal litteraturhistoriska bidrag till tidskrifter och författade ett stort antal böcker liksom artiklar rörande slavisk litteratur och historia till Nordisk familjeboks andra upplaga, samt diktsamlingarna På fjärran stig. Poetiska resebilder (1893), Nya dikter (1895) och Färdeminnen (1907). I sina dikter omsatte han sina reseintryck.