Adrian Bjurman

Numera har Adrian Bjurman blivit ett återkommande tema i dagens samhälle. Med teknikens framsteg och ständiga förändringar i livsstil är det allt mer relevant och nödvändigt att ta itu med denna fråga från olika perspektiv. Oavsett om det är på en personlig, professionell eller social nivå, har Adrian Bjurman en betydande inverkan på våra liv, och det är viktigt att förstå dess implikationer och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att utforska betydelsen av Adrian Bjurman och dess många aspekter, med målet att tillhandahålla en heltäckande analys som gör att vi bättre kan förstå dess relevans i det moderna samhället.

Adrian Bjurman
Född4 mars 1884
Katarina församling, Stockholm Sverige
Död3 juli 1972 (88 år)
S:t Görans församling, Stockholm
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragFilmfotograf och regissör
MakaEva Hansson
(g. 1934–1972; hans död)

Adrian Bjurman, född 4 mars 1884 i Katarina församling, Stockholm, död 3 juli 1972 i S:t Görans församling, Stockholm, var en svensk filmfotograf och regissör.

Bjurman var anställd 1911–1914 vid AB Svea Film, Svenska Bio 1915–1918, Skandinavisk Filmcentral 1918–1921 som fotograf och filmklippare, han regisserade sin första kortfilm 1933.

Adrian Bjurman var son till skolläraren Anders Bjurman och Augusta Karolina, ogift Ekström. Han var från 1934 till sin död gift med Eva Hansson (1900–1993), dotter till järnarbetare Karl Oskar Hansson och Maria Teresia, ogift Ekström. Makarna Bjurman är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Regi i urval

  • 1945Värmeland du sköna ... (kortfilm)
  • 1941Albert Engström och hans rospiggar (kortfilm)
  • 1940Från Faraos sandal till 58 Karlssons marschkänga (kortfilm)
  • 1933En sommarfärd nordanled (kortfilm)

Filmfoto i urval

Källor

Noter

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2013 (DVD-rom) (Version 6.0). Sveriges släktforskarförbund. 2014. ISBN 91-87676-64-8 
  2. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  3. ^ Schyl-Bjurman, Gertrud S, fil dr, lektor i pedagogik, Sollentuna (forts) i Vem är hon / s 410 (1988).