Adolphe Le Flô

I dagens värld har Adolphe Le Flô blivit ett ämne av allmänt intresse för många människor. Oavsett om det beror på dess historiska, politiska, vetenskapliga eller kulturella relevans, har Adolphe Le Flô fångat en bred publiks uppmärksamhet. För att bättre förstå dess betydelse och konsekvenser är det viktigt att fördjupa sig i den detaljerade analysen av Adolphe Le Flô. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna som gör Adolphe Le Flô till ett ämne av intresse, såväl som dess inverkan på olika samhällsområden. Genom en uttömmande analys kommer vi att försöka belysa de mest relevanta och kontroversiella aspekterna av Adolphe Le Flô, så att läsaren kan fördjupa sin förståelse och reflektion kring detta ämne.

Adolphe Le Flô
FöddAdolphe Charles Emmanuel Le Flô
2 november 1804
Lesneven, Frankrike
Död16 november 1887 (83 år)
Morlaix, Frankrike
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole spéciale militaire de Saint-Cyr
SysselsättningPolitiker, officer, diplomat, militär
Befattning
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Frankrikes krigsminister
Ambassadör
BarnCaroline Le Flô (f. 1845)
Utmärkelser
Storofficer av Hederslegionen
Andreasorden
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Adolphe Charles Emmanuel Le Flô, född den 2 november 1804 i Lesneven, departementet Finistère, död den 16 november 1887 i Néchoat nära Morlaix, var en fransk militär och diplomat.

Le Flô inträdde 1825 i franska armén, kom 1831 till Algeriet, utmärkte sig under striderna mot araberna, blev 1844 överste och i juli 1848 brigadgeneral. I september samma år valdes han av departementet Finistère till medlem av konstituerande nationalförsamlingen, där han slöt sig till högern. Han invaldes 1849 i lagstiftande nationalförsamlingen, där han sedermera blev en av presidenten Louis Napoléons ivrigaste motståndare. Vid statskuppen 2 december 1851 arresterades Le Flô. Han måste gå i landsflykt, men fick 1859 tillstånd att återvända till Frankrike.

Efter kejsardömets fall utnämndes Le Flô i september 1870 av Nationella försvarsregeringen till krigsminister och divisionsgeneral. Han invaldes 8 februari 1871 i nationalförsamlingen och var krigsminister i den av Thiers 19 februari 1871 bildade ministären, men måste avgå redan i juni samma år. I augusti 1871 sändes Le Flô som ambassadör till Sankt Petersburg, där han förberedde det närmande mellan de båda stormakterna, som sedermera ledde till fransk-ryska alliansen. Han rappellerades (kallades hem) 1879.

Källor

Noter

  1. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 8662, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1551/35, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w68s50gd, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ GeneaStar, GeneaStar person-ID: leadolphe.

Tryckta källor

Auktoritetsdata