Adapider

I den här artikeln kommer vi att utforska det intressanta livet och arbetet för Adapider, en figur som har satt djupa spår i historien. Adapider har genom åren spelat en avgörande roll inom olika områden, från vetenskap till konst, politik och samhälle. Hans arv består till denna dag, och hans inflytande är fortfarande påtagligt i många aspekter av det moderna livet. Genom en detaljerad analys av dess bana, prestationer och utmaningar kommer vi att bättre kunna förstå omfattningen av dess inverkan och omfattningen av dess betydelse i det historiska sammanhanget. Följ med oss ​​på denna resa för att upptäcka nyanserna och dimensionerna som gör Adapider till en relevant och inspirerande figur för nuvarande och framtida generationer.

Adapider
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: Eocen till miocen[1]
Adapis magnus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningStrepsirrhini
FamiljAdapider
Adapidae
AuktorTrouessart, 1879
Genera

Adapis
Adapoides
Cryptadapis
Leptadapis
Microadapis

Paleolemur
Hitta fler artiklar om djur med

Adapiderna (Adapidae) är en grupp utdöda primater. De hör till Strepsirrhini tillsammans med moderna lemurer och lorier, och är sannolikt förfäder till dessa.[1]

De var samtida med Omomyidae, en annan grupp tidiga primater. Sannolikt var de daglevande, och åt frukt och löv och kanske insekter. De hade en lång nos med parallella tandrader, och kraftiga könsdimorfa hörntänder. Deras ben visar inte tydliga anpassningar till trädklättring.[2]

Liksom dagens lemurer hade arterna en klo vid andra fingret för att vårda pälsen. Framtänderna i överkäken liknar en liten spade. Tandformeln för de flesta familjemedlemmarna är I 2/2, C 1/1, P 3/3, M 3/3. Endast hos släktet Cantius fanns fyra premolarer per käkhalva. Medlemmarna hade smala extremiteter och tummen samt stortån var motsättliga. Arter från Europa och Nordamerika levde fram till tidig oligocen. Asiatiska släkten som Sivaladapis överlevde fram till miocen.[1]

Referenser

  1. ^ Henke & Rothe (2013). ”Adapidae” (på tyska). Paläoanthropologie. Springer-Verlag. sid. 81 
  2. ^ Ember, Carol R.; M. Ember, P. N. Peregrine, R. D. Hoppa, 2nd Canadian ed. (2006). Physical Anthropology and Archaeology. Toronto: Pearson Education Inc 

Se även

Externa länkar

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.